Läskigt face
Häromdagen var jag och en god vän till mig på stan och fönstershoppade. Jag står i ett provrum och har en alldeles för stor, för genomskinlig, och för svart tröja på mig. Jag bestämmer mig ganska fort att jag inte ska ha den och ser på mig själv i spegeln. Nu händer det igen, Jag vill så gärna göra det men har sagt till mig själv många gånger att det har börjat bli lite konstigt.
Men ändå står jag där, stirrar på mig själv och börjar. Jag lyfter ögonbrynen, smilar från öra till öra, visar alla tänderna och spärrar upp mina redan runda ögon. Jag gör mitt läskiga face. Hjärtat klappar fort och ser riktigt vidrig ut. Jag blir alltså rädd för min egna spegelbild.
Elin kommer in och ser mitt bisarra beteende och undrar ju givetvis vad jag sysslar med.
-Jag gör min läskiga min. Får jag fram lite generat.
-Ja, men alla har ju sina grejer. Svarar hon.
Vi diskuterade det och hon sa att vissa putar ju med munnen, lyfter ögonbrynen, kollar profil eller liknande.
Men hon hade aldrig, aldrig, aldrig sett någon göra sig så ful som möjligt när de kollar sig i spegeln.
Jaha, tänkte jag...
Kommentarer
Moster Viselotte
Har jag svårt att tro, att du skulle kunna bli ful alltså!
Men att vi har "våra grejer" det är jag säker på...
kram
Jannike
Håller med föregående jag tror inte du kan bli ful. Men vart har du tagit vägen? Saknar dej.
Puss på dej
Trackback
