Egentligen ville jag inte ge mig in i debatter diskussioner eller liknande gällande riksdagsvalet, dock är det svårt art undgå när man ser och hör det överallt. Jag tror verkligen på demokrati och att alla har rätt till sin åsikt och det är jätteroligt att läsa om olika åsikter. MEN, igår läste jag en hetsig diskussion på Facebook mellan tre stycken killar i 15-års åldern varav en kille var uppenbar socialdemokrat och de andra två var moderater. Den ene moderatsnubben hetsade med att hans föräldrar minsann betalade skatt för en fattig socialdemokrat som han och hans enda mål med att vara socialdemokrat var att han kunde få bidrag sen när han är arbetslös. Detta var den enda gången under hela valet som mitt mentala tillstånd svackade, när den här lilla killen som var socialdemokrat uppenbart var mer insatt i politik än vad den här vidriga skitungen var blir jag ännu argare och ville bara slå ungjäveln på käften, inte bara för att han hade dåliga argument och var verkligen hetsig utan för att han tog bort min underbara inställning till att alla får tycka vad dom vill. Han borde inte få liv att rösta den dagen han ska det, han borde rappas med lite socialdemokratpisk.

Gud va tröttsamt det är att packa och bära, bära och packa upp. Herregud det känns som om man lever i kartonger och säckar. Men den 1 oktober är det slut med det, då kommer missarna som jag saknar så mitt hjärta nästan går sönder och alla grejer kan ställas på plats.

Jag har några bloggar som jag plöjer en gång om dagen, ibland två. Vissa kändisar och vissa (kändisar i mina ögon). Vanliga, dödliga. När jag skriver dödliga menar jag att min avundsjuka på de icke dödligas liv inte är sund medans min avundsjuka på de dödligas är en mysig, bra avundsjuka. om man får säga så.

Att det här kommer att bli min nya favvo i höst, kanske inte just färgen med grafitti naglarna

Jo det här med att rösta och det där, jag tycker inte att det är så viktigt egentligen vad man röstar på så länge man faktiskt röstar så har alla rätt till sin egna åsikt. Vi lever faktiskt i ett land där vi har lyxen att välja, och tar man sig inte tiden att läsa och lyssna lite då skiter man faktiskt alla andra i ansiktet, ja vi som röstar.

Jag skäms, ja. Jag skäms. Jag är 22 år och har egentligen bara börjat min ungdomsliv. För det har jag faktiskt.