Det här var ju minst sagt lätt att skriva om.
MIN KÄRLEK heter Patrik Kristiansson och han är den mest omtänksamme person jag träffat.
Vi har definitivt haft våra duster och vi har absolut inte haft ett problemfritt förhållande men när jag tittar på honom eller kramar om honom och känner hans lukt så är jag tryggast i hela världen och vet att det är Han med stort H.
Ibland ser vi hur lika vi är men också hur olika vi är. Vi kommer från helt olika liv men ändå helt lika liv.
Vi kompletterar varandra och stöttar varandra.

Patrik är den person som väcker mitt intresse varje dag, han gör mig nyfiken, glad och ibland ledsen.
Han känner mig som ingen annan och det bästa av allt är atthan känner mig för att han är också intresserad och nyfiken, inte för att han måste. Han vill veta allt om och jag allt om honom.

Det finns egentligen mycket mer att säga men det känns så uttjatat då så jag hoppar det.



Det här är min favorit bild på honom.

Ja, den här var svår eftersom jag sällan skaffar nya vänner utan mer bekantar mig med nya människor. Hur hemsk lät jag inte nu då? Nej, men jag har väl aldrig riktigt känt att jag har behövt kanske.

Hur som helst, en riktigt fin vän som jag har känt i många år men lärde känna mer på djupet för ett par år sedan är fina Diana.


Japp, här är hon. Min fina vän Diana.
Hon är en envis, stolt vacker och modig tjej som ska ha sitt första barn den 20 februari.
Jag vet inte hur jag ska besriva denna tjej riktigt mer än att hon fin och klok. dessutom är det ganska svårt att skriva något vettigt alls om henne när man har den snygga bilden på henne framför sig.

Ja, det här blir ju ganska så lätt eftersom jag inte har några syskon men jag kan ju berätta lite om mina tankar kring det.
När jag var liten så ville jag absolut inte ha några syskon, mest för att jag ville ha mina föräldrar för mig själv skulle jag tro. Nu så hade jag gärna haft ett syskon eller fler runt min ålder att dela familj, vänner, resor och allt det där med. Och inte minst när mina föräldrar en dag dör hade det varit skönt att ha en familjemedlem vid min sida att stöttas och kramas med. Nu hoppas och ber jag för att mina föräldrar inte skaffar fler barn eller adopterar eller liknande, dels är jag för gammal och dels är dom för gamla och dels känner jag faktiskt inte för att dela med mig av dom heller. så hemsk är jag.

Japp, den har en riktigt fin "puppy love" historia faktiskt.

Jag var tio år och han hette Viktor Kjell, han var kortast i klassen hade lite sneda tänder och körde cross. Dessutom hade han en pool som man fick bada i på somrarna, ett riktigt kap med andra ord.

Jag vet inte varför jag blev kär i just Viktor när det fanns pojkar i klassen som var lika långa som jag men men kärleken är blind eller vad säger man?

Hur som helst , Vi hade ofta partaj hemma hos Andreas, eller ja partaj kanske man inte kan kalla det men mycket ungar var det där jämt i alla fall och där lekte vi ofta ryska posten...

Jag hade ju inte hånglat en enda gång och jag ville ju givetvis hångla med Viktor första gången ifall det skulle bli av och så blev det. Tungan rakt in i mun och gick som en elvisp där inne, stängda ögon och ett svettigt rum och Viktor. Viktor Kjell som jag har skrivit om i min dagbok så många gånger att jag på min innehållsförteckning skrivit hans namn kanske hundra gånger (ja, jag hade innehållsförteckning i min dagbok). Ingen var lyckligare än jag, tills den dagen jag var på begravning och missade ett utav dessa legendariska partaj hemma hos Andreas och Jennifer hade fått hångla med Viktor istället, då skrev jag i min dagbok att jag hatade Jennifer men jag är inte arg på Viktor för att han kunde ju inte hjälpa att hon var så dum.

Hur som helst så frågade han chans på mig och vi blev ett par tills en regnig höstdag på lunchrasten och vi spelade bandy. Jag stod i mål i Viktors lag och släppte in en och annan boll, inte så farligt tänkte jag, men Viktor höll inte med alls. Han kastade sin bandyklubba och skrek " Sara du är så jävla dålig på bandy, jag gör slut!"

Det fina i den här lilla sagan är att han var så brutalt ärlig att han faktiskt kunde säga varför i helvete han ville göra slut, jag var ju för helvete askass i bandy.

Viktor om du läser det här vill jag tacka dig för att du faktiskt sa rätt ut varför du ville göra slut.