Så glad är jag över att jag har kommit ur en deppis jag har haft ett tag och börjat inse vissa saker.

Att man inte kan få allt man vill ha utan slit och man kan inte ta några genvägar när det gäller viktiga saker.

 

Att jag har börjat uppskatta alla människor omkring som sprider positiv energi och sorterat bort dom som ger negativ var nästan ett måste, eftersom man sällan märker sånt förrän efteråt. Det är svårt det där med relationer tycker jag, man brukar ju oftsast gå efter sin magkänsla och de gånger man inte gör det försöker man övertala sig själv det motsatta bara för att det ska vara så bra som man vill. Fattar ni?

 

Och det där med att alltid få som man vill och ifall man inte får det så blir man som en jävla treåring med grava aggressionsproblem. "jag måste ha den där för att bli lycklig" eller "utan det så är mitt liv inte komplett" man går över sina egna gränser och tillgångar bara för att liksom "passa in". Den inre stressen som uppnår när man känner att man ligger efter alla andra är så jävla jobbig helt enkelt och det blir som en enda jävla stor spiral utav utgifter, ångest, utgifter, ångest. Men fina grejer ska man ha, och bara allt SER så jävla perfekt ut från utsidan! fatta hur jävla funtad man är?

 

Nyckeln för mig är en blandning utav kravlöshet, kreativitet och beslut. Att bara fan tänka igenom sin skit, sina brister och faktiskt ta tag i dom. Aldrig tvivla på sin magkänsla och ta beslutet! oavsett vad det kan vara så är det nog jävligt viktigt att ha en slags självkännedom. att "såhär funkar jag" ller som Putte säger. Den personen du vill vara är oftast aldrig den personen du faktiskt är.