Jaha, nu då...
Hallå igen på er, nu har jag ytterligare en anledning till att jag inte skriver och det är den simpla förklaringen att jag inte kan styckesindela det jag skriver. Det är nämligen det fulaste som finns, dessutom är det jävligt jobbigt att läsa...
Jag mår mycket bättre nu och varje dag som jag inte får en attack är fantastisk. Det är kanske svårt för er att förstå eller sätta sig in i hur man mår men deppig, ångestfylld, ledsen, rädd är ju bara några utav de känslor som dyker upp under dagen just nu.
Jag ska inte ljuga för er och säga att jag har följt min bok till punkt och pricka, jag är ju inte mer dödlig än att jag slutar kämpa när man faktiskt mår bättre. alla har väl avslutat en och annan kur så fort man känner sig kry?
Hur som helst så är jag tillbaka på min utbildning och det går bra, har liksom inte behövt gå hem en enda gång!
Åh, jag har så mycket jag vill skriva men jag sparar er den tiden då ni antagligen tycker att det är helt ointressant, men jag ska skriva ett skitlångt inlägg om just panikångest och paniksyndrom, ska även slänga i lite KBT. Här får ni era sjuka jävlar;)
Tisdag...
Ja, idag så är väl planen att jag ska kila iväg och söka mig ett jobb som jag verkligen vill ha, och fika med Sandra.
Jag hade även tänkt att mjukstarta lite på Miroi idag men känner mig inte särskilt manad alls men jag borde eftersom min sjukskrivning tar slut på måndag...
Hur som helst så försöker jag skriva lite till senare.
Back to life, back to reality...
Hej,
Jag är tillbaka, efter mer än en månads kämpande så är jag typ på fötter igen. Jag läser min bok och övar, äter piller ( som jag förhoppningsvis ska sluta med väldigt snart ). Ni kanske undrar lite varför jag väljer att gå ut med det här i bloggen och allt och sanningen är att dels har jag många vänner som läser och som säkert undrar vart jag har tagit vägen eftersom jag inte har svarat i telefon eller liknande och dels så känner jag att ifall jag ska skriva om något så borde det ju vara om hur jag mår i min egna blogg, eller hur?
Just nu vill jag bara Gratulera Sandra och Jonas till deras förlovning den 25/10 STORT GRATTIS!
Och sen vill jag ju givetvis gratulera min underbara vän Diana och hennes Christoffer till att dem ska få en liten bebis.
Jag hoppas att jag fick skriva detta nu D? :)
...
I somras, slutet utav juli hade jag och Putte precis kommit hem ifrån Blekinge och klockan var halv åtta, detta var en lördag.
Jag ska välja film och känner hur hela rummet snurrar. Jag får ingen luft och blir hysterisk. Jag kan beskriva det som om att du håller på att somna motvilligt och några sekunder senare vaknar du och vet inte vad du har gjort när du var borta. Jag "vaknade" flera gånger skrikandes och försökte fatta tag i Putte som i ren panik upprepar mitt namn för att jag ska komma tillbaka.
Det slutade med att vi åkte till Varbergs akutpsykmottagning.
Jag behöver egentligen inte förklara mer ingående hur det känns att få en panikångestattack...
Detta var första gången jag upplevde panikångest och den enda trodde jag.
Tills för ungefär en månad sedan då jag satt i skolan och prata om just ångest då det "som en blixt från klar himmel" bara tog över och vips fick jag en attack, jag blev ju så klart skiträdd eftersom jag trodde att jag hade turen att bara få en, men icke. Efter allt slit och släng har min ryggsäck blivit full och detta var min kropps sätt att stänga av och säga till mig att lugna ner mig (tror jag).
De här veckorna har jag läst och läst och levt upp till det kontrollbehov jag har och som dessutom är en utav mina största fiender och läst typ hela fassboken om olika mediciner och letat olika behandlingar samt beställt hem två böcker. Jag lär mig alltså allt jag kan om ämnet och försöker ta mig igenom dagarna genom att ta till med KBT övningar där jag tvingar mig själv ut att göra de saker jag bävar för.
Det finns egentligen så mycket jag vill skriva om det här eftersom just för att det är så otroligt vanligt att tillochmed över 200 000 svenskar får ett eller återkommande panikattacker och dels för att skriva av mig själv.
Nu vet ni vart jag har hållit hus...
Kram
Politik politikskit
Egentligen ville jag inte ge mig in i debatter diskussioner eller liknande gällande riksdagsvalet, dock är det svårt art undgå när man ser och hör det överallt. Jag tror verkligen på demokrati och att alla har rätt till sin åsikt och det är jätteroligt att läsa om olika åsikter. MEN, igår läste jag en hetsig diskussion på Facebook mellan tre stycken killar i 15-års åldern varav en kille var uppenbar socialdemokrat och de andra två var moderater. Den ene moderatsnubben hetsade med att hans föräldrar minsann betalade skatt för en fattig socialdemokrat som han och hans enda mål med att vara socialdemokrat var att han kunde få bidrag sen när han är arbetslös. Detta var den enda gången under hela valet som mitt mentala tillstånd svackade, när den här lilla killen som var socialdemokrat uppenbart var mer insatt i politik än vad den här vidriga skitungen var blir jag ännu argare och ville bara slå ungjäveln på käften, inte bara för att han hade dåliga argument och var verkligen hetsig utan för att han tog bort min underbara inställning till att alla får tycka vad dom vill. Han borde inte få liv att rösta den dagen han ska det, han borde rappas med lite socialdemokratpisk.
Håller på och håller på
Gud va tröttsamt det är att packa och bära, bära och packa upp. Herregud det känns som om man lever i kartonger och säckar. Men den 1 oktober är det slut med det, då kommer missarna som jag saknar så mitt hjärta nästan går sönder och alla grejer kan ställas på plats.
Ja, jag har flyttat. Det blir bra det här... jävligt bra...
Avundsjuk
Jag har några bloggar som jag plöjer en gång om dagen, ibland två. Vissa kändisar och vissa (kändisar i mina ögon). Vanliga, dödliga. När jag skriver dödliga menar jag att min avundsjuka på de icke dödligas liv inte är sund medans min avundsjuka på de dödligas är en mysig, bra avundsjuka. om man får säga så.
Jag läser om hur de köper Marc Jacobs väskor den 23 och samma dag äter på den flottaste restaurangen och sedan åker taxi hem och ligger med sin perfekta pojkvän. Nu menar inte jag att jag vill ha detta livet varje dag, men en gång i månaden hade räckt. Det hade räckt om jag bara fick köpa mig en äkta Marc och kalla den min. Jag är inte noga med märken över huvud taget (läs. Köper allt på REA) men bara en gång. en gång...
Jag vill bara säga...
Att det här kommer att bli min nya favvo i höst, kanske inte just färgen med grafitti naglarna
Isadora har kommit med något som heter "grafitti nails" kolla upp det!
Jag bara måste...
Jo det här med att rösta och det där, jag tycker inte att det är så viktigt egentligen vad man röstar på så länge man faktiskt röstar så har alla rätt till sin egna åsikt. Vi lever faktiskt i ett land där vi har lyxen att välja, och tar man sig inte tiden att läsa och lyssna lite då skiter man faktiskt alla andra i ansiktet, ja vi som röstar.
Jag och min mamma kommer att rösta olika, inte för att vi vill olika saker, tvärtom men man befinner sig olika i livet. Rösta på det som passar DIG bäst, och se till att rösta ( Blankt räknas inte ;)
När GT,n blir en kopp té
Jag skäms, ja. Jag skäms. Jag är 22 år och har egentligen bara börjat min ungdomsliv. För det har jag faktiskt.
Man kan säga att att det är på tiden att skaffa ungar och "börja ta lite ansvar" för nu är man faktiskt vuxen.
Fuck vuxenliv, här sitter jag 22 år gammal och har bytt ut kroglivet mot trefika och höjdpunkten på en dag kan vara filmen på fyran klockan åtta. Va fan är det för liv, jag vill väl för jävelen inte leva så?
Nu säger inte jag att jag ska göra någon slags revolt och sluta betala räkningar, ränna på krogen varje helg eller äta pizza till frukost. Men va hände med vinet? vinet som jag kunde dricka lite då och då bara för att få bli lite full.
Fort
Jag har aldrig varit ett särskilt stort fan utav programmet "fångarna på fortet", men igår kunde jag inte låta bli just för att jag inte kommer ihåg vad hela skiten gick ut på, så jag tittade helt enkelt på det.
Med risk för att låta jättehemsk måste jag ändå fråga, Vad gör de såkallade småväxta där. Inte för att de på något sätt inte skulle passa in så sätt men man kan ju inte låta bli att tänka hur de satt och klurade ihop programmet och bestämde sig för att "visst hade det varit lite kul med två dvärgar med i varje lag" De visar tummen upp och så hör man ett pling sen kutar de iväg med kastande ben framför sig.
Sen höll jag på att kissa ner mig när jag såg att det var ju självaste Gösta som stod där uppe i tornet. Med färgat skägg och darrande röst. Herregud han gav pedofilen ett ansikte igår. Snälla håll med mig någon.
Oro
Jag har en såndär orokänsla i magen, ni vet en sån där klump. Jag vet inte riktigt varför jag har det men den verkar inte vilja försvinna iaf.
Jag minns när jag va liten och mötte upp en kompis innan vi gick till skolan och varje gång jag stod i hennes hall och väntade på att hon skulle bli klar växte det en liten klump i magen på mig.
Det är konstigt hur man kan få det ibland utan att veta varför. Varför fick jag det hemma hos henne varje morgon i hallen?
Hur som helst så ville jag väl bara säga det.
Why oh why
Varför är det så att ena dagen har man hur mycket som helst att skriva och andra dagen har man bloggtorka?
Men nu skriver jag endast för att jag egentligen måste.
SÅ... Godmorgon på er.
Jag ligger i sängen och funderar över va...
Jag ligger i sängen och funderar över varför tjejer är så konstiga. Varför ska små saker bli till mega dramatiska svinstora saker? Varför kan man inte bara ta livet med en klackspark och sluta vara så jävla bajsnödiga hela tiden. Varför kan vi inte säga när vi är sura ist för att andra ska lista ut det? Varför äter vi sallad när vi vill ha pizza med mycket sås? Och varför i hela världen ska allt bli ett stort jävla drama bara för att man är uttråkad. Herregud vad jag önskar att jag vore kille för en dag. God natt.
När folk frågar vad jag målar svarar jag k...
När folk frågar vad jag målar svarar jag konst.
...
It´s only a matter of time before they see who you really are
SMS kärlek
Putte: Jag känner en kille som kallas Putte som sa att han var jävligt lycklig. Han har aldrig mått såhär bra sa han. Han nämnde att det var Sara som gjort han så lycklig. Vet du vem det är?
Sara: Haha. Nä, men jag har hört något om någon Sara. Tydligen är hon jättelycklig hon med, hon har tydligen aldrig varit såhär kär som hon är nu. Det kanske är dom två vi pratar om?
Snygga kuddar va?
Snygga kuddar va?
Rensa lite
Ibland så behöver man bara rensa bort allt/alla som påverkar en negativt och en sådan rensning pågår just nu!
Söndag
Jag och Putte pratade lite på balkongen igår (efter vi tryckt varsin pizza) och diskuterade hinder och möjligheter och hur jävla feg man är. Vi pratade om mina författardrömmar och hans fotbollsproffsdrömmar och vi kunde faktiskt komma överens om att det är lite sent för honom att bli fotbollsproffs eftersom han faktiskt fyller 28 år i december och spelar kanske fotboll två gånger om året. Men ändå, säg nu att han hade varit tio år yngre och spelat varje dag och varit urduktig. Varför skulle han inte kunna bli bäst på det han gör?
Ett exempel är ju det här med arbetslösheten. Det står i tidningen hur dåligt det är med jobb och folk sparkas titt om tätt. Men aldrig det faktum att majoriteten i Sverige faktiskt har jobb. Hur skulle den tidningen se ut och hur hade motiverad hade man blivit om man bara läste positiva nyheter?
Jag vet bara hur jag är, och jag ser gärna hinder och motgångar hellre än möjligheter och våran slutsats utav kvällen blev till slut att Putte förklarade för mig att en författardröm är det bästa jag kan ha för de positiva delarna med det är att 1. det kostar ingenting att skriva en bok 2. jag kan ha ett jobb och ändå ha en massa tid över till att skriva 2. det värsta som kan hända är att den inte skulle bli publicerad, men jag har ändå uppnått min dröm.
Problem... vad ska jag ha för dröm sen då?
