Japp, den har en riktigt fin "puppy love" historia faktiskt.

Jag var tio år och han hette Viktor Kjell, han var kortast i klassen hade lite sneda tänder och körde cross. Dessutom hade han en pool som man fick bada i på somrarna, ett riktigt kap med andra ord.

Jag vet inte varför jag blev kär i just Viktor när det fanns pojkar i klassen som var lika långa som jag men men kärleken är blind eller vad säger man?

Hur som helst , Vi hade ofta partaj hemma hos Andreas, eller ja partaj kanske man inte kan kalla det men mycket ungar var det där jämt i alla fall och där lekte vi ofta ryska posten...

Jag hade ju inte hånglat en enda gång och jag ville ju givetvis hångla med Viktor första gången ifall det skulle bli av och så blev det. Tungan rakt in i mun och gick som en elvisp där inne, stängda ögon och ett svettigt rum och Viktor. Viktor Kjell som jag har skrivit om i min dagbok så många gånger att jag på min innehållsförteckning skrivit hans namn kanske hundra gånger (ja, jag hade innehållsförteckning i min dagbok). Ingen var lyckligare än jag, tills den dagen jag var på begravning och missade ett utav dessa legendariska partaj hemma hos Andreas och Jennifer hade fått hångla med Viktor istället, då skrev jag i min dagbok att jag hatade Jennifer men jag är inte arg på Viktor för att han kunde ju inte hjälpa att hon var så dum.

Hur som helst så frågade han chans på mig och vi blev ett par tills en regnig höstdag på lunchrasten och vi spelade bandy. Jag stod i mål i Viktors lag och släppte in en och annan boll, inte så farligt tänkte jag, men Viktor höll inte med alls. Han kastade sin bandyklubba och skrek " Sara du är så jävla dålig på bandy, jag gör slut!"

Det fina i den här lilla sagan är att han var så brutalt ärlig att han faktiskt kunde säga varför i helvete han ville göra slut, jag var ju för helvete askass i bandy.

Viktor om du läser det här vill jag tacka dig för att du faktiskt sa rätt ut varför du ville göra slut.